Drömmen om en maskros

Mitt i natten, i ångor av rödvin med eftersmak av portvin, ett sms i form av ett vitt A4-papper.

Typsnitt Courier.

Visst, visserligen är det inte så ofta det känns så här när man träffar någon som är precis som en själv, står det.

"Du är som små, små skor och ett halvt däck på färjdäck."

Men det går inte så värst bra över telefonen. Därför är det bäst om vi inte hörs på ett tag.

Står det.

Och så en lång utläggning om samtal som inte går som man tänkt, att jag inte alltid är sådan och att sådant blir ju bättre sen. Men nu måste telefonen stängas av och MSN utplånas. För att det ska gå.

"Men maskrosen som du gav mig, den har jag lagt i en vas på bordet i mitt rum. Du får jättegärna komma förbi och hämta den nästa gång du är här."

Jag blir arg och vill ringa upp och fylla i luckorna mellan raderna med hjärta i halsgropen och för honom. Jag tänker att så klart jag vill komma dit, men jag har inte givit nån blomma, det är bara en dålig ursäkt. Och att mina röda basketskor är i storlek 41. Små fötter, right.

Men det är fest och stimmigt och han är full och jag också och det var det här med telefonen.

Innan jag hinner ringa vaknar jag. Lite kall och klibbig av tälttyget, tänker på Oskar i Jonathan Safran Foers bok.
Är det möjligt att tänka sådana underfundiga tankar vid nio? Ja, om man är påhittad av en mycket intelligent författare.

Är det möjligt att drömma fram en hel lång text?

Vem har hittat på mig? Har den personen gått i psykoanalys?