Innanför skjortan på en byråkrat

Det finns en myt om att byråkrater skulle vara gråa.
Grådaskig och svagt genomskinlig, skulle vara en bättre beskrivning på den åländska byråkrat jag fick i uppdrag att porträttera. Det skulle vara ett sånt varmt, personligt porträtt.

Fråga efter fråga a la Stina Dabrowski avverkas. Jag försöker fråga vad byråkrat x brinner för, livsavgörande ögonblick, vem personen är bakom kostymen, fritidsintressen, barnen, skilsmässan, och så vidare. Varenda fråga följs av en lång tystnad och så i bland något lite halvbyråkratiskt svar.

Tänker du mycket på miljön?
– Ja, det är ju något vi i förvaltningen bör ha med i alla strategier vi utarbetar...

Och hur är miljötänkandet på fritiden?
– Ja, då är jag väl som vanliga människor, inte något särskilt.

(Efter en timme, nu lite i desperation:)

Man får intrycket av att du håller mycket för dig själv – att du inte delar med dig så mycket av ditt privatliv. Finns det någon du anförtror dig personligt åt?
– Nej, inte det mest personliga.

Vad gör dig glad?
- (tystnad i flera minuter. Tom blick ut genom fönstret. Det spöregnar ute.)

... Ja, alltså finns det någonting som du tycker är kul?
– (tystnad)

Kanske du gillar att gå ut och dansa till exempel?
– (tystnad, blicken är fortfarande stadigt fäst på andra sidan fönsterrutan, mot den grådaskiga himlen)

Alltså, är du en sådan som gillar att skoja och ha kul och sånt?
– (drar faktiskt lite på munnen) Tycker du det verkar som det?

What can I say, I did my best.

Ännu en sån där firningsfest

Jag kan ha missat att maila nån... så here you go... är du snygg, cool och smart, det vill säga min vän, känn dig bjuden. Som någon klok person sade: "Jag umgås ej med fula människor, de kan ju få för sig att det är okej att se ut så".

Hej du,

Hela vintern och våren har du åkt i rulltrappan upp och ner och undrat - blir det någon sjutusan till sommar? Lugn. Alla som lyckats uttyda affischterrorn vet att räddningen finns bara några timmar bort - på Åland.

Nu är det så här att Mig själv fyller 25 år den 21 juli.
Två veckor senare, den 4 augusti slår jag till med födelsedagsfest i Öriket. Ja - utomlands alltså.

Tänk inflyttningsfesten med julgranen och karamellhånglet - fast ute på den idylliska landsbygden i trädgården till ett rött stort hus med vita knutar och lite för många katter och ännu fler gitarrer. Byt sedan ut garderobshånglet (jag är säker på att nån av er gjorde det) mot skvallermaterial i buskar och snår.

Jag ordnar mat (från våra egna exotiska odlingar), alkohol, underhållning, tältplatser runt huset samt min egen berusning. Mer spännande än så blir det inte. Eller? Den som OSA:r får mer detaljer.

OSA senast den 15 juli (men helst innan för jag är så himla pirrig och otålig med en massa myror i brallan)

Följande vill jag veta:
– Om du behöver plats i tält/hus eller om du/ni tar med eget tält.
– Om du tar med dig någon partner/älskare/"vän" (om du är singel som jag är det helt okej att hyra in någon och låtsas - allt för imagen).
– Vad du inte äter (blir enklast så...).
– Dina dryckesvanor i generella termer (typ: "ett glas maltmjölk, tack". eller "jag dricker rött men inte vitt vin, cider och inte öl men helst av allt vill jag bara ha koskenkorva)
– Om du kommer med bil, vilket jag rekommenderar, och om du i så fall har några platser lediga.
– Om du inte kommer med bil och är i behov av att få åka med någon.
– Har du någon korkad fråga om Åland, till exempel "F-Ö-R-S-T-Å-R--NI--S-V-E-N-S-K-A--D-Ä-R", eller "ÄR-N-I-M-E-D-I-E-U-J-A-S-S-Å-N-I-H-A-R-E-U-R-O-M-E-N-F-N-D-Å" - skriv så sammanställer jag.

Vad väntar du på?
Kram
HannYPannY

P.S. Det här är FINLAND. Bangar du på starksprit är du inte ens välkommen. Lite sisu, tack. D.S.

Någon

Det kan för en stund i bland då och då vara lite svårt att fokusera på lokalscoop om toaletter i Mariehamn, ministrar med gröna kepsar och polisnotiser när någon kanske är där på andra sidan vattnet. Som jag inte ens känner.

Men i alla fall.