Ey... krek-punkten, yo?

Hanna says:
jag underhöll typ halva medis i går...
daniel. says:
fan va najs
daniel. says:
fick du dricks?
Hanna says:
nej inte en jävla spänn
daniel. says:
stående ovationer då?
HannaPanna says:
ja. av mina kompisar
daniel. says:
minsta man kan begära
HannaPanna says:
jag frågade dom på grek-vagnen om var egentligen grek-punkten ligger
HannaPanna says:
om den ligger mellan klitoris och g-punkten eller var den är
HannaPanna says:
jag var jättefull och ville inte alls sluta prata om det
HannaPanna says:
dom såg lite sådär undrande ut
daniel. says:
grek-punkten lär ju sitta i anus
HannaPanna says:
ja. antagligen
daniel. says:
they bloody invented homosexuality
HannaPanna says:
EXAKT
HannaPanna says:
du har räddat min helg
HannaPanna says:
tack, jesus
daniel. says:
varsågod

Ett av veckoliven

Måndag. Gör slut. Typ - genom att dricka öl på Carmen tillsammans.

Tisdag. Gör slut lite till (det gäller att dra ut på det hela ordentligt.) Typ - går på någon upplysande film med påklistrad svensk berättarröst om Nilen på Cosmonova (!), går på Italiensk restaurang och äter världens godaste Tiramisu.

Onsdag. Åker till Ålandet. Förbundsstyrelsemöte på MSN.

Torsdag. Besöker Hartwallarenan i Helsingfors på det skjutjärnsjournalistiska uppdraget "fånga schlagerns själ". Vakterna pratar finska med alla. Parkeringsvakten springer i väg när han ser bussens åländska registreringskylt. Somnar efter femton låtar. Fotografen också, samt en finsk äldre man med mustasch vars fru febrilt försöker hålla honom vaken genom att peta in smågodis i munnen på honom.

Fredag: Skriver ett överhurtigt så kallat folkligt reportage om schlagerns själ. Gör dock ett tappert försök att bevara stoltheten och dissa evenemanget i en krönika på sidan om reportaget med rubriken "Vi somnade - mitt i showen". Nyhetschefen menar att det är ett "ett hån mot alla de genuina åländska fansen...". Skriver om den till puttinuttblaj.

Åker tillbaks till avgaserna i Stockholm där luften är lättare att andas och människorna och bussarna något fler.
Glömmer telefonen på Åland.

Lördag. Försover mig med fem timmar, vaknar halv fyra på eftermiddagen. (!)

Söndag. Det får vara nog. Tar mig i kragen, på med huvudduken, går i kyrkan som man bör, dricker kaffe med dopp och tvättar fönstren. (Nä, okej, men det var i alla fall planen.)

Bira, bira, bira...

Att jag borde skriva lite oftare. Men det har hänt så mycket sen jag skrev senast och nu vet jag inte var jag ska börja.

Världens bästa Karl (och då syftar jag inte på synonymen för man utan en sån där polare-in-i-döden) super en under bordet på tennstopet. Bara sådär trevligt och spontant på en torsdag. Han dunkar en i ryggen på hederligt traditionellt man-till-man-vis för att man dragit på sig Klamydia. "Jag är bara stolt. Bra jobbat! Nu dricker vi en drink."

Som alltid med Karl spårar det ur någonstans mellan andra ölen och sista shotten.

Man skickar femton fylle-sms till en gammal fling. (försök förklara bort det dagen efter)
Hälften av dem dikteras av Karl och är helt obegriplig internhumor. Det var någonting om Jürgen Habermas och Belgrad...
Man ringer till Tyskland för att man får höra att någon (som man i nyktert alternativt lagom berusat tillstånd inte är ett dugg intresserad av) tycker att man är snygg. Man vill ju ringa och snacka lite bara.


Karl sluddrar "fröken, hallå, fröken!" i falsett till den manliga knubbiga bartendern, och efter några till drinkar som är alldeles för många attackerar vi några naturvetenskap-nördar - såna med tjocka brillor - vid ett annat bord. Har så himla myyyysschigt, som man bara kan ha i vårt tillstånd.

Kryper vidare till St Eriksplans grill... blir erbjudna gruppsex av ett trettiofemårigt par, trots att vi har ketchup och pommes frites i hela ansiktet. Dom insisterar trots mina hot om Klamydia.

Lyckas på ett säkerligen alldeles utomordentligt diplomatiskt sätt avböja, och tar oss på nåt sätt till Karls sovande mamma.

Där slutar Karls minne men min mobilkamera har registrerat episoder av fotbollshejaramsor och Karls mammas kamera har registrerat 100 tafatta försök att ta kort på oss själva med kameran. Så - här outar jag mitt ansikte på min anonyma blogg. Men kanske bara en liten stund...

Fan vad fräscha vi är. Förstår om beundrarbreven börjar strömma in nu.